Tjabba grabbar och ni som inte är grabbar

Mitt namn är Alexander Holm-Norling. Jag har inget vettigt att säga, men jag kan berätta en dröm.

Jag drömde att en vän rövade bort mig och några andra vänner till en skog, en skog som jag inte alls känner igen.

Vi blir tagna till en slags camp, allt kändes som serien LOST, vi var ett gäng ute i skogen utan en clue.

Plötsligt ber min vän mig, samma som kidnappade mig att följa med honom, vi skulle hämta något.

Vi springer genom skogen, och kommer snart till en stor vall av grus.

Min vän kryper upp för vallen, han liknar ett lejon.

Plötsligt kommer en polis, min vän ber mig att springa.

Grusvallen känner jag igen från stället där jag brukar åka skidor, och vägen jag korsar liknar skidbacken, fast nu var det asfalt i den.

Jag springer in i ett boskapsområde, barfota.

Längst in, till ett litet glatt hus, ställer mig i trädgården.

Plötsligt kommer någon ut, och undrar vem jag är.

Jag säger som det är, och detta är tydligen min väns föräldrar(jag har aldrig sett dom i vaken form), och jag blir inbjuden på middag.

Vid middagsbordet satt det två mexikanare.

Sen tog drömmen slut..

jag tycker det är härligt att drömma, man vill inte vakna..

Men även fast jag älskar att drömma så är jag för jävla dum för att inse att jag ska somna, i över en vecka har det inte varit en dag innan att jag somnar efter 02.

Men aja, peace wiggurs.